"Jan Thunholm (1931–2014) arbetade med sin konst hela livet. Temat och idén med en central scenuppbyggnad, som visades i utställningen sysselsatte honom i stort sett under hela hans verksamma tid.

Sedan 1960-talets början utvecklade Jan Thunholm sina motiv med teaterscener, stora scengolv som lätt övergår till att bli sängar, eller med ett äldre poetiskt ord – pauluner. Scenen kan också bli ett kvinnligt rum – en boudoir. Former och ornament kan påminna om erotiska symboler. Scener och upphöjda podier blir också monument. Kompositionen har en uppbyggnad med slingor, tentakler och armar som sträcker sig ut åt sidorna.

Målningarna är i akvarell med formerna omslutna av tunna konturer i tusch. De tunna tuschlinjerna är framställda med exakthet och precision, tätt liggande intill varandra. Arbetet med att lägga linjerna tätt intill varandra kan påminna om ett meditativt tillstånd. Koncentrationen är absolut. Lusten att dekorera är stor. Blommor, mönster, formationer broderas uti bildytan. Motiven med scenuppbyggnad krävde också precision i perspektivritningen, vilket roade honom.

Jan Thunholm har lämnat efter sig en stor produktion av konstverk. Flit och energi har resulterat i en mängd verk i flera tekniker. I utställningen visades ett urval akvareller, tuschlaveringar och handkolorerade etsningar." skriver Pia Thunholm.