Den kvinnliga kroppen är ständigt under lupp och genom årtiondena har idealen förändrats. Men det konstanta handlar om hur kroppen ser ut och inte vad den gör. Den ska vara smal, den ska betraktas. Den ska skylas, den ska exponeras. En stark kropp ser inte alltid muskulös ut. En muskulös kropp kan betraktas med respekt, ett tecken på flit och hängivenhet. Men blir den för muskulös blir den ”okvinnlig”. Den kvinnliga kroppen kritiseras och attackeras från flera håll samtidigt.

BOSS BODY handlar inte om att förmedla skeva ideal som ”Strong is the new skinny”, utan låta kroppen se ut som den vill, låta kvinnor se ut som de vill. Det är dags att krossa föreställningarna om hur vi förväntas se ut och byta fokus.

I en undersökning där unga i Eskilstuna fick svara på vad de önskar sig mer av i kommunen var det framförallt två saker som kom upp – möjligheten att träna, och att dansa. Det är något som gjort avtryck i BOOM!s arbete med BOSS BODY. På Eskilstuna Konstmuseum kommer besökarna att möta en träningsmiljö där de uppmanas använda maskinerna och utföra ett träningspass. Med justerbara träningsmaskiner byggda av enkla, synliga mekanismer och fria vikter i glas vill BOOM! bjuda in till ett alternativt gymrum där alla är välkomna att bli stärkta tillsammans.

Mitt i rummet finns en stor discokula. Den har blivit en återkommande symbol i BOOM!s arbete där de problematiserar och kritiserar patriarkala strukturer och uppmanar till samarbete och solidaritet. Discokulan symboliserar dans och glam, men också en rörelse som var revolutionerande och skapade rum som var välkomnande, oavsett kön eller sexuell läggning. Som glaskonstnären Markus Emilsson uttryckte det: BOOM!s arbete sker med knutna nävar och konfetti.

I utställningsrummet spelas nyskriven musik av Lille Åbo och här visas också en film från den glasproduktion som gjordes i hyttan inför utställningen. Filmen är gjord av fotografen Louise Eriksson.

Bild överst på sidan: Glasproduktion inför utställningen på Eskilstuna konstmuseum. Foto: Louise Eriksson