"Varje dag känner jag i hela mitt väsen hur det är att vara människa, i mig själv och i världen. I grunden är det en upplevelse av ensamhet. Vi är det enda väsen som bor i vår kropp, men den berättelse som livet utgör kan sammanflätas med andras. Trådar knyts mellan oss och vi både bär varandras varande och tappar det ibland.

Jag tänker ofta på sådant som varit för väldigt längesedan. Vi vet väldigt lite av hur människorna då upplevde världen, vi har bara fragment av deras värld kvar. Det lämnar utrymme för mig att själv fylla tomrummen och på så sätt försöker jag närma mig både det allmänmänskliga och mitt eget omedvetna. Jag tänker på kärleken, längtan, drifterna och döden och på hur världen ständigt uppstår ur sig själv. Jag tänker på kaveldunsfältet som antikens egyptier föreställde sig att de kunde färdas över efter att detta liv tagit slut."

Så skriver Ruben Risholm själv om sin utställning Kaveldunsfältet. Människofigurer och ansikten är något som Ruben Risholm ständigt återkommer till i sitt skapande. Hans förhållningssätt till konsten är påverkat av den antika Egyptiska skulpturtraditionen där varje föremål tycks tjäna ett existentiellt syfte. I mötet med Risholms konst är de berättande aspekterna centrala. Konstverken blir fragment av en gemensam större berättelse där mytologi och sagor är tydliga inspirationskällor.

Risholm arbetar främst med skulptur och relief i trä och keramik, men även med teckning. Träden som han använder sig av är hela stockar från träd som vuxit i närområdet där han arbetar. I utställningen visas verk gjorda av alm, ask, ene och oxel. Att varje träd har unika egenskaper och ett unikt utseende är viktigt för Risholm när han arbetar med sina skulpturer. Flera skulpturer är även helt eller delvis gjorda i keramik. I utställningen visas även en serie teckningar gjorda med färgpennor.

I utställningen Kaveldunsfältet på Ebelingmuseet visas ett urval av Risholms verk varav flera aldrig tidigare visats.